Hur fungerar studierna?
Många har funderat hur det går att studera som mamma. Speciellt med en liten som Johannes. Sanningen är att ibland går det bra, andra gånger sämre. Vissa gånger är verkligheten tung medan andra gånger flyter den på, som vilken annan småbarnsfamilj.
Det som kanske skiljer mig från andra är att jag inte går ut och träffar andra mammor. En sak som jag helt enkelt inte hinner med.
Leo är på dagis på dagarna och Johannes hemma med mig. Har jag lektioner försöker vi pyssla ihop det om inte Johannes får komma med. Först är det se om gubben kan vara hemma. Sen om någon annan kan ställa upp. Till sist måste någon prioritera. Kan jag vara borta eller måste gubben offra sig? Detta påverkar bådas skolgång negativt.
Johannes sover oftast 3 gånger om dagen á 1,5 h. Under tiden görs lite hushållssysslor men oftast studier. Vilket innebär att huset faller omkull runt omkring mig.
Två eller tre kvällar i veckan jobbar. Annars är det studier. Mellan 8 och halv 10 kär vi hårt båda två att studera på kvällarna. Sen finns oftast en halvtimme för oss båda, en tid på två. Detta innebär också att jag inte har några riktigt hobbyn och jag har absolut inte mycket egentid.
Däremellan satsar jag på barnen. Mycket pussel, spel och bakande tillsammans.
Det finns positiva saker med att vara studerande. Fördelen är att gubbens liv är flexibelt eftersom han inte har obligatorisk närvaro. Men det innebär också att man måste ta igen det själv. För mig är det också flexibelt genom att jag ofta kan byta grupper och har dessutom sällan fyllda dagar. Jag får träffa människor och förverkliga en del av mig själv.
Men antalet nackdelarna är tyvärr flera. Gubben har inte rätt till pappaledigt från skolan. Oberoende ska skolan göras och studiepoäng ska in. Vi har inte rätt att vara hemma med sjuka barn, tack och lov är vissa lärare från min skola förståelsefulla medan andra inte. Speciellt för mig som har 75% närvaro. Kan meddela alla att skoluppgifter och tentamen prioritera inte. För mig i min situationen räcker det med föga godkänt i mina kurser.
Men snart är detta hoppeligen över. Jag har svårt att tro att det har ett slut. Vi har levt såhär i tre år... hela studietiden vår. Fast inte jag blir färdig i vår blir min man hoppeligen det. Detta innebär att det lättar upp en hel del. Nu behöver vi inte turas om att sköta barnen. Han har inga viktiga tenter som ska läsas på, vilket underlättar min situation en hel del. Detta innebär också att det finns mer tid på kvällar för andra aktiviteter, som barngympor eller egen tid och motionstid.
Det som kanske skiljer mig från andra är att jag inte går ut och träffar andra mammor. En sak som jag helt enkelt inte hinner med.
Leo är på dagis på dagarna och Johannes hemma med mig. Har jag lektioner försöker vi pyssla ihop det om inte Johannes får komma med. Först är det se om gubben kan vara hemma. Sen om någon annan kan ställa upp. Till sist måste någon prioritera. Kan jag vara borta eller måste gubben offra sig? Detta påverkar bådas skolgång negativt.
Johannes sover oftast 3 gånger om dagen á 1,5 h. Under tiden görs lite hushållssysslor men oftast studier. Vilket innebär att huset faller omkull runt omkring mig.
Två eller tre kvällar i veckan jobbar. Annars är det studier. Mellan 8 och halv 10 kär vi hårt båda två att studera på kvällarna. Sen finns oftast en halvtimme för oss båda, en tid på två. Detta innebär också att jag inte har några riktigt hobbyn och jag har absolut inte mycket egentid.
Däremellan satsar jag på barnen. Mycket pussel, spel och bakande tillsammans.
Det finns positiva saker med att vara studerande. Fördelen är att gubbens liv är flexibelt eftersom han inte har obligatorisk närvaro. Men det innebär också att man måste ta igen det själv. För mig är det också flexibelt genom att jag ofta kan byta grupper och har dessutom sällan fyllda dagar. Jag får träffa människor och förverkliga en del av mig själv.
Men antalet nackdelarna är tyvärr flera. Gubben har inte rätt till pappaledigt från skolan. Oberoende ska skolan göras och studiepoäng ska in. Vi har inte rätt att vara hemma med sjuka barn, tack och lov är vissa lärare från min skola förståelsefulla medan andra inte. Speciellt för mig som har 75% närvaro. Kan meddela alla att skoluppgifter och tentamen prioritera inte. För mig i min situationen räcker det med föga godkänt i mina kurser.
Men snart är detta hoppeligen över. Jag har svårt att tro att det har ett slut. Vi har levt såhär i tre år... hela studietiden vår. Fast inte jag blir färdig i vår blir min man hoppeligen det. Detta innebär att det lättar upp en hel del. Nu behöver vi inte turas om att sköta barnen. Han har inga viktiga tenter som ska läsas på, vilket underlättar min situation en hel del. Detta innebär också att det finns mer tid på kvällar för andra aktiviteter, som barngympor eller egen tid och motionstid.
Kommentarer
Skicka en kommentar