Sticknings mani

Detta veckoslutet spendera vi på mitt barndomshem eftersom min man måste hjälpa sin farbror i jorbruket. Jag har å andra sidan legat under filtar och täcken och stickat, stickat och stickat. Huset sakar nämligen värme eftersom pappa flög södeut stängde han av den. Dels har vi försökt värme genom elda i spisen vilket lyckas riktigt bra, men varje morgon är det så svårt att stiga upp när det så kallt.
Kommer att visa allt som gjort så fort jag får kameran i gång.
Trotts allt detta har det varit en väldigt avslapnade helg utan något extra. Hittills har all energi gått åt till skolan och arbetet i Vasa, med gråt, tårar och frustation. Måste beundra min man som orkar hålla på å ta hand om en som mig, som inte orkar ge något tillbaka. Och bara svarar med gråt och tårar så fort någon motgång kommer eller samtalet där man höjer rösten. Kanske denna vilstund på två dagar har laddat batterierna och tagit bort mina enorma humörsvägningar. Trodde aldrig att jag kunde bli känsligare än det jag var i början av garviditeten men jag visade mig fel.