Ung mamma
För snart ett år sen skrev en god vän en jätte fin artikel om vår familj, som unga föräldrar.
Unga mamma, vad är de?
Jag ser mig inte alltid som en ung mamma. Jag tycker inte att jag var ung när jag fick Leo. Jag var trotts allt 20 när jag började vänta. Idagens värld är 20 år mera på den yngre sidan, men här i Vasa finns det många "unga föräldrar", eller de under 25...
Men jag anser att jag är en ung mamma. Jag är en ungmamma för att jag saknar utbildning, jobb och bor i min studieort. Jag kämpar att hitta balans bland mina studier, samtidigt jag försöker leva upp till den mamma jag vill vara. Jag försöker prestera lika bra som de med fast ekonomi och familjen nära till hands. De som lever de liv jag såg mig leva när jag skulle bli en mamma. Jag som ungmamma, mitt i mina studier måste göra uppoffringar för att jag befinner mig i denna situation. Jag måste offra allt som har med studielivet att göra, det finns varken tid eller ekonomi för sådana stunder. Fast jag önskar att jag fått uppleva några, och kunna göra som mina medstudernade festa utan att bekymra att man blir i värsta fall blir väckt klockan 6, oberoende om man sovit 3 eller 7 h den natten. Jag önskar att när man är ledig kunna sova till 10, och i värsta fall laga mat och lägga på en tvätt. Inte kocka, städa, leka, få någon att sova, och därefter under tiden han sover, städa, gör de mest nödvändiga inom skolvärden, och om jag hinner en kaffe eller en promenad på, innan allt upprepar sig igen. Jag har blivit tvungen att växa upp, fast det inte är något måste. Men jag ansvarar för någon annan än mig själv. Med alla dess fördelar, och kärlek, men också dess bekymmer och oro.
Jag har krav på mig att prestera, måste bli färdig med min utbildning så snabbt som möjligt. Så jag kan börja mitt "riktiga" liv, då jag i verkligheten borde njuta av varje minut istället för att önska mig längre fram i framtiden. Nu när jag har börjatbildningen av min familj, vill jag att Leo ska ha nära till sin syskon, men som ung mamma i min position är det inte möjligt. Det finns för många hinder, och
men... Allt dessa skiljer mig från en "vanlig" mamma.... Som jag önskade att jag vore.
Igen kommer allt detta skrivande att ta paus, och igen måste en stor del av min lilla koncentration och tid läggas på mina förbannade studier. Det känns för jävligt att börja 2:a året igen iår, fast det var roligt att börja studera.... Men inte längre....
Unga mamma, vad är de?
Jag ser mig inte alltid som en ung mamma. Jag tycker inte att jag var ung när jag fick Leo. Jag var trotts allt 20 när jag började vänta. Idagens värld är 20 år mera på den yngre sidan, men här i Vasa finns det många "unga föräldrar", eller de under 25...
Men jag anser att jag är en ung mamma. Jag är en ungmamma för att jag saknar utbildning, jobb och bor i min studieort. Jag kämpar att hitta balans bland mina studier, samtidigt jag försöker leva upp till den mamma jag vill vara. Jag försöker prestera lika bra som de med fast ekonomi och familjen nära till hands. De som lever de liv jag såg mig leva när jag skulle bli en mamma. Jag som ungmamma, mitt i mina studier måste göra uppoffringar för att jag befinner mig i denna situation. Jag måste offra allt som har med studielivet att göra, det finns varken tid eller ekonomi för sådana stunder. Fast jag önskar att jag fått uppleva några, och kunna göra som mina medstudernade festa utan att bekymra att man blir i värsta fall blir väckt klockan 6, oberoende om man sovit 3 eller 7 h den natten. Jag önskar att när man är ledig kunna sova till 10, och i värsta fall laga mat och lägga på en tvätt. Inte kocka, städa, leka, få någon att sova, och därefter under tiden han sover, städa, gör de mest nödvändiga inom skolvärden, och om jag hinner en kaffe eller en promenad på, innan allt upprepar sig igen. Jag har blivit tvungen att växa upp, fast det inte är något måste. Men jag ansvarar för någon annan än mig själv. Med alla dess fördelar, och kärlek, men också dess bekymmer och oro.
Jag har krav på mig att prestera, måste bli färdig med min utbildning så snabbt som möjligt. Så jag kan börja mitt "riktiga" liv, då jag i verkligheten borde njuta av varje minut istället för att önska mig längre fram i framtiden. Nu när jag har börjatbildningen av min familj, vill jag att Leo ska ha nära till sin syskon, men som ung mamma i min position är det inte möjligt. Det finns för många hinder, och
men... Allt dessa skiljer mig från en "vanlig" mamma.... Som jag önskade att jag vore.
Igen kommer allt detta skrivande att ta paus, och igen måste en stor del av min lilla koncentration och tid läggas på mina förbannade studier. Det känns för jävligt att börja 2:a året igen iår, fast det var roligt att börja studera.... Men inte längre....
Kommentarer
Skicka en kommentar