Från kaos till harmoni

Från att drunkna i uppgift å känna att livet inte går runt mera så sitter jag här och nu, färdigt med nästan allt för detta skolår. De sista uppgifterna görs idag i skolan, sen en vecka skola och sen Turkiet. Men jag skulle inte fått allt att funka utan mina kära kompisar som ställt upp och mina andra hälft. 

Jag inser att tiden inte står stilla, speciellt med Leo märker man att tiden går. Snart så är detta studieliv slut och något annat blir vår verklighet i stället. Därför, så länge jag minns ska jag försök bevara och ge tips om hur man som oss vår vardagen att gå ihop och inte gå ihop....

I går åkte dagisansökan in, en vecka kvar av vårt flexliv återstår och nästa år blir vi båda två heltidsstuderanden. För att ett flexliv ska vara möjligt, måste du prioritera rätt. Utan min kalender är jag helt lost, och vet ingenting och lite panikslagen. I den står allt i mitt liv, vad som ska göras och var jag ska infinna mig var och när, var Leo är och med vem. Som universitet studerande har jag varierande tider varje vecka medan min man har ett fastslaget schema. Man kan inte studera båda till 100%, men nära nog. 

Tack vare att mina man har gett allt har de varit möjligt. Vi har dela på nästan allt i hushållsväg, delat på skötandet av Leo och haft ganska mycket respekt för varandra. Jag vet ingen annan man som skulle ha varit så mycket hemma fru som han och skött Leo så bra, med jobb och skola fortfarande på sidan om, kanske därför Leo aldrig säger pappa utan mamma till oss båda. han har kanske svårt att veta skillnaden. Om en av oss är ute en kväll, ska den också stiga upp 7 med resten av familjen. Här får man inte sova bort bakfullan, kanske hårt men rättvist, och vårt system. Jag måste också tacka alla vänner som ställt upp när systemet krånglat och varit får hjälpande han detta år! Tack!