strukturerad vardag?

För första gången inser jag att tiden här i Vasa har ett slut, som kommer bara närmare. Jag har svårt att se mitt liv på något annat sätt. Att se mitt liv strukturerat. Att vakna, gå till jobb och sedan hem. Hittills har nästan varje vecka sina överraskningar. Jag har chansen att få träffa så många ny människor, och ibland funderar jag varför jag inte började med kundbetjäning istället.

Fast det ibland är tungt, så ångrar jag inget och är nöjd med livet som det är. Jag skulle inte ha gjort det på något annat sätt.

Jag har möjligheten att få förverkliga mig själv på alla sätt och vis. Jag får ha min egna familj, samtidigt som jag inte behöver offra allt heller. Vårt förhållande är jämlikt. Det finns ingen större skillnad på rollerna i huset utan alla förväntas göra allt. Min man städar, gör mat, jobbar och studerar. Vilket jag också gör. Jag är ingen traditionell hemma fru. Jag går i skolan med mina medstuderanden och trampar mig igenom studierna med föga godkänt. Hängandes på axeln hänger familjen minsting, med stöd från klassen och familjen.

I jobbet får jag träffa andra mammor och barn. Underbara kollegier, och fast det inte är på tal ännu har jag ångest inför dagen jag måste ta adjö av dem. Och jag kan inte se en framtid utan mina simskolebarn och deras första armtag, plaskande bebisar och nöjda tanter på vattengympan. Dessutom har jag svårt att  se lediga kvällar och helger i framtiden.

Så frågan är ifall strukturer hör till mig? Jag är en mångsysslare på alla håll, men hundra projekt i gång samtidigt. Detta är en orsak varför jag aldrig kunnat vara mamma-ledig, i alla fall inte på allvar bara deltid. Deltid mamma-ledig, deltid arbetare och deltid studerande. På heltid mamma och fru <3

Min vardag skulle inte vara möjlig utan min man. En man som stöttat, förstår och är villig att offra delar av sig själv för mig och mitt självförverkligande. Lite egoistiskt från min sidan.

En dag som hemma mamma, båda pojkarna hemma