V 37+0

Idag är det en vecka sedan de gjorde ett försök att svänga babyn, men utan framgång. Därefter kom valet: kejsarsnitt eller sätesbjudningsförlossning. Eftersom förlossningen med J gick relativ snabbt så tryckte läkaren hårt för nedrevägsförlossning, med risken för att göra akut kejsarsnitt. Men beslutet var inte enbart mitt utan och vårt tillsammans och valde därför det vi ansåg vara säkrast, planerat kejsarsnitt. Har haft en hel del oro över denna graviditet eftersom den inte har känts som de andra. Och nu vet vi en del till varför. Med två blödningar under graviditeten så är barnets bästa enda som egentligen har någon betydelse.

37+0

Så väntan tar slut 15.1 eller före.... På väg hem norrifrån efter julen fick jag skrämmande sjuka sammandragningar. Fick ringa svärmor och förvarna dem, men som tur gav de efter mot kvällen. Kvällen blev en wake-up-call att kanske gör ordning för bebisen in case of...

Så... sängen är nu bäddad. Skötbordet laddat och kläderna tvättade. Så nu kan man bara säga att du får komma. Och snarare nu än senare.... Dessa sparkar i magen är faktiskt inte alls trevliga och ännu till är den lilla väldigt livlig. Oftast sparkar den på urinblåsan som kissar på sig eller på en nerv så hela bäckenet strålar. Väldigt obehagligt. Dessutom har ryggen fått ta mycket stryk denna gång. Nu ligger den mera neråt, men innan dess så hade man en bowlingklot under bröstkorgen som gav konstant halsbränna och tryckte på andningen. Med andra ord.... jag har varit mycket mera invalidiserad denna gång och inte alls lika vigulant som de andra 2 ggr. Och fortfarande vet vi inte vem du lilla är....