Då var det över

Oj vad jag är nöjd med livet just nu. Mitt i livet liksom. I fredags ( men hämta posten i lördags) kom magisterbetyget på posten och jag kan titulera mig  pedagogikmagister eller något liknande.

Jag hade aldrig tänkt mig att livet skulle sett ut så här idag när jag inledde studierna för 6 år sedan. Men efter 6 år är jag äntligen färdig med studierna. Efter 6 år med motgångar och osäkerhet.

Under dessa 6 år har jag varit med om en begravning, gift mig och fått 3 barn. Och kan stolt säga att jag bara är 1 år efter min förväntande studieplan. Men arma vad jag kämpat! och vad får äktenskap har fått lida! Och så förvirrad man varit. Inte alls så lätt som man kan tro att veta vad man ska identifiera sig som, studerande eller mamma? Men nu är det över....

Och betyget var inte heller så dåligt som jag trodde. Men nu har jag fått visat alla som inte trodde på mig, som ifrågesatt om det skulle bli något av mig när man som 20-åring blev gravid. Av envishet har jag lyckats ta mig igenom. Men barnen har också fått känna på det. Med en delvis frånvarande mamma, tidig dagisgång för J och skolbesök för dem båda.

Johannes var bara 1 månad när jag var tillbaka i skolbänken igen. Med Leo delade vi eftersom båda studerade och körde från och till skolan mellan olika hål. Pysslade ihop för att få tiden att gå ihop.
Alva är den som minst blivit påverkad, men ändå fått vara med på sitt hörn. Alla mina barn har fått gå i PF:s korridorer där man blivit bemött av både glada leende och bistra uttryck av människorna omkring.

Nu är den tid över och en ny era har börjat. En jag gillar mycket, men tungt att anpassa sig till. Tiden för familj och hus.

Två av mina små hjärtan <3