Vardagen

Om vardagen vår skulle vara lika tyst och harmonisk som bilden....

Men nej, herr avundsjuk  a.k.a. Johannes är inne i en skrik period. Och gud mina öron håller på och går sönder, för nu har även Alva börja härma. Stora delen av tiden har vi en skrika i kapp. Och sen avundsjuka och envisheten gör inte saken bättre. Får man inte sin vilja igenom så skriker vi. Har helt glömt bort hur trotsen uttrycker sig. Hopperligen hinna man glömma igen innan Alva är inne i den.

Bakom barnen på bilden ser ni hur andra delen av vardagen går ut på, att packa och organisera. Har helt skitit i allt som kallas hushållssysslor. Kommer troligtvis inte hinna (eller orka)  damsuga förrän vi flyttar.

Alva då.... hon har börjat eller snarare kan stå utan stöd!!  Däremot är hon smartare än pojkarna, och när hon kommer på sig själv att stå så sätter hon sig ner igen. Pojkarna däremot ramlade och slog sig när de började stå utan stöd. Ett tag funderade jag om man borde lägga hjälmar på dem, men de var också lite tidigare än Alva. Men jag klagar inte, skönt med ett barn som verkar ha lite vett i alla fall nu med allt som är på gång :)