Avundsjuka och eftertanke
Roligt att höra att folk får barn, speciellt när jag läst runt på andra mammabloggar... dock mycket avundsjuk på tiden på BB då de flesta hade bra och nöjda.... själv var det den jobbigaste tidn, å jag måste bara få skriva ut min frustation....
Tydligen skulle vår pojke ut precis på samma gång som många andra barn... så de blev fullt, jätte fullt. Efter att pojken kom till världen fick vi vänta 2h på frukostbrickan och ytterligare än timme innan de kom tillbaka för att väga och mäta honom. Detta var jobbigt eftersom man som förälder var helt grön, och pojken vår var så liten och hadde bara en handduk.... Dessutom fick vi aldrig pojken att äta från bröstet i förlossningsrummet. För ingen hjälpte oss. Barnmorskan tog upp han EN GÅNG till bröstet, och jaha... han tog inte tag. Hur skulle jag å C få honom på egen hand då jag inte visste ett dugg om amning och hur man gör... Sedan blev jag överfört till BB 05.30 och pojken kom till världen 01.41.... ni kanske kan tänka er hur det kändes att bli övergiven och ha honom att ligga på bröstet i så lång tid. Dessutom var jag trött och hungrig eftersom jag inte sovit på 24 h.
Väl på BB hamnade jag i en garderob/skrubb för det fanns inga sängar lediga. Och så måste jag ligga där med pojken i samma trånga säng... "för att han skall känna och lukta dig".... Jag var livrädd över att han Så skulle krossas ifall jag somnar. Brukar vara ganska rörlig i sängen och svänga mig... Så mycket sömn blev de inte. Dessutom var man så ond överallt.
På dagen blev jag överförd till ett rum jag delade med en annan. Och de helt en annan historia. Om inte hennes barn skrek eller grät så gjorde mamman de. Så under BB sov jag aldrig mera än 3h under en natt. De var himmelriket att komma hem och få sova 7h några dagar innan vi fick sömn problem.
Vi hadde bråtom bort från BB. Jag trivdes inte. Och var väldigt känslig och osäker på mig själv. Jag hade ingen att vända mig till, tyckte jag, eftersom jag saknar en mamma.... för till personalen på sjukhust kunde vi inte vända oss till, de hadde inte tid.... inte tid att lära oss att amma. De fick vi lära oss på egenhand... vilket aldrig blev av, bara problem efter problem.
Nu är livet enklare och jag är över min djupa Babyblues, och kan så småning om se ett till barn i bilden nån gång. Men de tog tid. Pojken har fortfarande stora problem med magen, jag anade redan under BB tiden att allting inte stod rätt tid med magen hans, vi frågade hjälp och råd. Men fick bara till baka "han är nog hungrig"... i efterhand fick jag lära mig att min moderliga instinkt redan då fungerade, jag visste bäst. Men mycket har vi fått ge upp. Amningen är bort, men jag skulle så gärna vilja amma. Förhållandet mellan mig och min man tog mycket stryk med allt sömnlöshet. Eftersom vi sakande hjälp från släktet. I eftrhand så var min barnmorska min räddare. Hon såg på mig vid efterundersökningen att jag inte mådde bra. Hon gav oss hjälp. En hjälp som satt oss på rätt köl igen. Tusen tack till henne. Hon är också den ända som lyssnar.
Trotts allt detta, älskar jag min son. Och skulle inte byta ut honom mot något. Jag har fått lära mig, att jag klarar allt!!
Tydligen skulle vår pojke ut precis på samma gång som många andra barn... så de blev fullt, jätte fullt. Efter att pojken kom till världen fick vi vänta 2h på frukostbrickan och ytterligare än timme innan de kom tillbaka för att väga och mäta honom. Detta var jobbigt eftersom man som förälder var helt grön, och pojken vår var så liten och hadde bara en handduk.... Dessutom fick vi aldrig pojken att äta från bröstet i förlossningsrummet. För ingen hjälpte oss. Barnmorskan tog upp han EN GÅNG till bröstet, och jaha... han tog inte tag. Hur skulle jag å C få honom på egen hand då jag inte visste ett dugg om amning och hur man gör... Sedan blev jag överfört till BB 05.30 och pojken kom till världen 01.41.... ni kanske kan tänka er hur det kändes att bli övergiven och ha honom att ligga på bröstet i så lång tid. Dessutom var jag trött och hungrig eftersom jag inte sovit på 24 h.
Väl på BB hamnade jag i en garderob/skrubb för det fanns inga sängar lediga. Och så måste jag ligga där med pojken i samma trånga säng... "för att han skall känna och lukta dig".... Jag var livrädd över att han Så skulle krossas ifall jag somnar. Brukar vara ganska rörlig i sängen och svänga mig... Så mycket sömn blev de inte. Dessutom var man så ond överallt.
På dagen blev jag överförd till ett rum jag delade med en annan. Och de helt en annan historia. Om inte hennes barn skrek eller grät så gjorde mamman de. Så under BB sov jag aldrig mera än 3h under en natt. De var himmelriket att komma hem och få sova 7h några dagar innan vi fick sömn problem.
Vi hadde bråtom bort från BB. Jag trivdes inte. Och var väldigt känslig och osäker på mig själv. Jag hade ingen att vända mig till, tyckte jag, eftersom jag saknar en mamma.... för till personalen på sjukhust kunde vi inte vända oss till, de hadde inte tid.... inte tid att lära oss att amma. De fick vi lära oss på egenhand... vilket aldrig blev av, bara problem efter problem.
Nu är livet enklare och jag är över min djupa Babyblues, och kan så småning om se ett till barn i bilden nån gång. Men de tog tid. Pojken har fortfarande stora problem med magen, jag anade redan under BB tiden att allting inte stod rätt tid med magen hans, vi frågade hjälp och råd. Men fick bara till baka "han är nog hungrig"... i efterhand fick jag lära mig att min moderliga instinkt redan då fungerade, jag visste bäst. Men mycket har vi fått ge upp. Amningen är bort, men jag skulle så gärna vilja amma. Förhållandet mellan mig och min man tog mycket stryk med allt sömnlöshet. Eftersom vi sakande hjälp från släktet. I eftrhand så var min barnmorska min räddare. Hon såg på mig vid efterundersökningen att jag inte mådde bra. Hon gav oss hjälp. En hjälp som satt oss på rätt köl igen. Tusen tack till henne. Hon är också den ända som lyssnar.
Trotts allt detta, älskar jag min son. Och skulle inte byta ut honom mot något. Jag har fått lära mig, att jag klarar allt!!
Det känns verkligen hemskt att läsa om er tid på förlossningen och bb. Dom borde ha tagit in mer personal om det var många som skulle få barn och inte bara lämna någon nyförlöst så länge att bara ligga och stirra. Tyckte själv att jag låg väldigt länge i förlossningssalen och det tog även en stund innan födelsedagsbrickan kom in. Dock så var det nog bara 2 timmar jag låg där och den första timmen så kontrollerade dom bebisen och undersökte mig och kollade moderkakan och sånt. Jag är väldigt nöjd över min tid på bb och det hjälpte nog till också att vi var redo att åka hem så pass fort och personalen var väldigt nöjda över hur bra vi klarade oss också. Jag har fått bra hjälp med amningen och det är jag tacksam för. Jag hoppas verkligen att om ni väljer att skaffa fler barn, att ni får en betydligt bättre vistelse på bb då och den hjälp man behöver i början. Lycka till med er bebis! :)
SvaraRaderaTack!
RaderaSkönt att de finns sådana som förstår :)
Du har en award att hämta på min blogg:)
SvaraRadera