Skriket i Dragnäsbäck

Pojken börjar kanske bli sjuk. Vet inte hur sjuka barn beteer sig man normal är han inte. Inget babygym eller babysitter idag. Bara mammasfamn, vagnen eller bilstolen påväg till apoteket. Han skriker, och skriker tills ansiktet är rött och kinderna våta, mammas axel också våt. Stannar en minut för att ta andan och fortsätter. Så har största delen av min dag sett ut. Jag har velat skrika och gråta. För det är tungt att inte kunna stänga av hans skrik. Men värst är när man är så hjälplös. OCh allt man gör, men inget hjälper. Men jag känner mig stark. C som hem halv 9 från jobbet, efter 10 minuter så gick stubinen. Och han orkade inte längre. Dock har han haft skola och jobb, men jag har ändå klarat 13h själv men pojken, en gnällig pojke.

Vi skulle få besök detta veckoslut från H:fors. En av mina gamla goda vän skulle komma hit och jag ser/såg så mycket fram emot. De är påväg som bäst, men de har inte bestämt om de kommer till Vasa eller kör till Kronoby. Vasa var målet men jag ringde och berättsa om situationen. Sömnlös natt vill man ju inte ha.

Förtillfälle tror jag han sover, men troligen inte längre än ½h innan han vaknar igen. Så har dagen varit hittills. Väntar bara på panadolen ska ha sin verkan, bara vänta och se....