aldeles kall

Är just de jag känner mig nu. Är inte hungrig eller ledsen. På något konstig sett stressad men endå inte. Inte är jag glad, men på samma gång känner jag mig inte ledsen, fast jag skulle vilja varar de. Och irriterad på omvärden. På mig, på familjen, på fästmannen.
Tycker att allt är orättvist. Med ingen lust för att hoppas på en bättre framtid men försöker glömma det som har varit, och alla stunder...

Vet inte vad jag känner. Men tungt känns allt....