Dagen efter

Allting känns som igår.
Men nära och kära som beklagar sorgen påminner mig om att gårdagen inte var någon dröm.
Det är svårt att inse att hon är borta, att jag aldrig får krama henne mer. Tomheten, är värst idag. Aldrig skaka hennes varma hand eller höra hennes röst.
Skulle ge vad som hälst, för att åter få omfamna dig...

Idag inledde syster och jag att plocka undan hennes kläder. Jag ville inte. Alla känslor och minnen rusar runt, och tårar har tappats dagen ut.
I den här tröjan hadde hon på studenten, konfirmationen... och åter igen grät man över förlusten a en moder.

Verkligheten har inte kommit imot ännu. Ännu bär jag känslan av att hon ännu finns kvar, att hon ännu har chans, att hon ännu kommer hem...

Hem utan mor, är ett tomt hem...