Livet går vidare

Det blir lättare att vara för varje dag. Man gråter inte vid minsta tanke längre, inte heller tänker man konstant på henne. Men i mina tankar finns hon, och tomheten finns kvar. Hon är saknad av oss alla.
Det blir lättare för varje dag att ta emot folk som kommer och beklagar sorgen, med ljus, ord och blommor. Första dagarna kunde man inte se på dem utan att gråta. Varje gång Carola, min mor, kom på tal. Fick man klämma tillbaka tårarna. Nu är det bara att acceptera att hon inte finns, men att hon har det lättare nu. Inga smärtor.
Vi sjunger ut henne på Måndag. Då ska vi åter få se henne. Undrar hur det kommer att kännas. Om två vekor blir det begravning. Nästa fas i livet. Och till sist arvet.
Det kan inte finnas någonting värre än arvet, arvskatt, dödsbo etc. Bara mer att tänka på, som om det inte skulle räcka med att förlora en mor.
På tisdag ska jag ge skolan ett nytt försök och studierna. Det är bara ett fortsätta med allt, men på ett annat sätt.