Somnade in

Idag förlorade jag min mor.

Skolan började igår, jag åkte till Vasa i måndags. Jag besökte henne innan.
Igår kväll ringde jag hem för att kolla hur läget är. Sämre, sa de. Hon kommer troligen inte vara kvar på fredagen då jag tänkte komma hem. Jag ändrade planen. Skolan idag, hoppa på arbetet och sedan hem...

Robert, min bror, skickade medelande åt mig vid tolv. " Hon har inte länge kvar". Jag ringde arbetet, hoppade i bilen körde hem efter katten. En senare historia.
Två vänner som flyttade möbler till vasa, körde mig med det samma hem.

Jag missade henne med 10 minuter. Och hon var död, då jag kom. Jag glömmer aldrig hennes ansikte då hon ligger där. Blek och kall, som en docka. Det är svårt att tänka sig att dockan i sängen är min mor. Min döda mor.
Det går inte att beskriva hur man känner sig. Rädd och glad är de lättaste orden. Hon slapp plågas. Men när jag kom hem var det frågan på minuter.
Jag hann aldrig ta förväl.

Jag saknar dig!! ^

Hur jag ska fortsätta livet vet jag inte...