En månad

Idag blev mamma inlagd på vasasjukhuset, med diagnosen: tumören har gått genom njuren, vilket ger henne ca 1 månad kvar.

En månad. Jag har varit medveten om att dagen kommer. Men så snart. Varför inte längre. Hur kan jag säga förväl så snart. Mina känslor löpar amok. Rädd för vad som kommer att hända, sorg och förtvivlan. Men att veta att hennes lidande snart tar slut, den plågande smärtan överallt, ger en liten tröst. Både för henne och för mig. Mitt hjärta gråter varje gång jag ser henne så plågad. Varför kan jag inte gör någonting. Ser hur hon dag för dag blir sämre, och sämre...