Hur gick det sen??

Jo, från 23 till 2 skrek han nästan oavbrutet, sen fick jag honom att somna i vår säng. Men inte heller då var det något vidare. han skrek i sömnen 5 gånger i timmen till 4 därefter sov jag till 6 och flyttade Leo till sitt eget rum eftersom vi inte har några mörkläggningsgardiner och sov vidare till 7 då min morgon börjar.

Trotts allt har jag orkade jag gå på friidrott och orientering i skolan genom att hälla massvis med cola och koffein i mig. Väl hemma igen fick jag sova 1 h innan jobbet som var så otroligt skönt men ack så jobbigt. Var så himla trött, ont i huvudet och mådde illa när man vaknade...

Men Nu är vi i samma träsk igen. Varje halvtimme vaknar han gråtandes, sitter upp i sängen och gråter... kan det månne vara seperationsångesten i alla fall? Han somnar bara om man håller i handen eller vaggar. Nu inatt prövar vi också med en nattlampa så vi kan se vad vi gör för att underlätta situationen. Vi lär väl ändå springa varje timme in i rummet intill..... Säg mig, visst ger det med sig snabbt??? Har varit så otroligt bortskämd med 11 h nätter, en matning och en pojke som somnar direkt man lägger ner efter godnattsången....uja mej.....